Page 46 - Lidande, sjukdom, död - och en kärleksfull Gud
P. 46

om Gud tycktes frånvarande under dessa ångest-
          fyllda veckor – och jag kände mig förlorad och
          övergiven – var han hela tiden närvarande. Där
          som man ”bara kunde se ett spår i sanden”, där hade
          han burit mig …
            Och Gud använde den mycket kompetenta,
          engagerade och välvilliga behandlingen och led-
          sagandet från tre olika läkare som hjälpte mig att
          komma fram till vilka mediciner som skulle vara
          bäst och hjälpa mest. Han hörde och hör bönerna
          från så många kärleksfulla vänner och bekanta
                                och värmde mitt kalla
        Där som man bara        hjärta genom den tålmo-
        kunde se ett spår       diga, omtänksamma och

        i sanden hade           uthålliga kärleken från
                                min man som bar bördan
        han burit mig …         tillsammans med mig …



          Till slut infann sig vissheten: Trots alla stormar och
          skakningar är jag fortfarande lika älskad, buren av
          och trygg i armarna på den bäste av alla fäder!
            Och nu för tiden gläder jag mig över att jag ofta
          inte förstår Gud. Vad vore det för en Gud som jag,
          den lilla, begränsade, dödliga människan, kunde




                                
                               44
   41   42   43   44   45   46   47   48   49   50   51