Page 20 - Lidande, sjukdom, död - och en kärleksfull Gud
P. 20
mal kvinna med skärande röst. Hon drar upp
ärmarna och visar på den tatuerade siffran från
koncentrationslägret.
En färgad ung man öppnar upprört sin skjort-
krage: ”Titta här!” säger han med uppfordrande
röst till folket som står runt honom och pekar på
ärren på halsen. ”Man har lynchat mig bara för att
jag är svart och inte vit. Man har fört bort oss på
skepp fulla med slavar – ryckt bort oss från våra
nära och kära. Vi fick slita som djur. Ska det vara
en kärlekens Gud?”
En ung flicka stirrar med apatisk och orörlig
blick framför sig. På hennes panna kan man läsa
ordet: Våldtagen! Över allt hör man nu ilskna rös-
ter. Människorna är upp-
Hur kan Gud till rörda. Och var och en
låta så mycket riktar sin anklagelse mot
lidande? Ska det Gud, för att han tillåter
det onda, lidandet, orätt-
vara en kärleksfull visan i den här världen.
Gud? Hur kan ”Va' bra du har det,
han sätta sig till Gud!” säger de alla. ”Va'
bra du har det där uppe
doms över oss? i din himmel. Inga tårar,
18