Page 45 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

En av de största scenerna i Nya testamentet är följande: Den
romerske landshövdingen Pontius Pilatus har låtit gissla Jesus.
Man har satt en törnekrona på hans huvud. Hans ansikte är
översköljt av blod. Hans rygg är sönderslagen. Man har spottat
honom i ansiktet. Ett människovrak! Och så kommer han ut.
Pilatus ser först på honom och sedan på folket. Och sedan pekar
han på Jesus och säger skakad: ”Se, människan!” Pilatus säger
med dessa ord: ”Jag har sett många tvåbenta väsen, men de var
hungriga vargar, farliga tigrar, sluga rävar, fåfänga påfåglar, ja,
apor. Men Jesus är en människa!” Det kan ha gått upp för Pilatus:
”Jesus är en människa, en sådan människa som vi borde vara!”
Nyligen var det någon som sa till mig: ”Jesus var en människa
som vi.” På det svarade jag: ”Jesus var en människa, men inte
alls som vi utan sådan som vi borde vara, som Gud tänker sig en
människa.” När någon säger till dig: ”Jesus var en människa som
vi”, fråga då: ”Är du som Jesus?”

Jesus är ”sann Gud, född av Fadern i evighet”!
Det här skulle jag kunna berätta om i timmar. Kanske om den
scen där lärjungarnas båt råkar in i en storm på sjön Genesaret.
Båten fylls på ett ögonblick med vatten. Masten bryts. ”Det kan
väl inte skaka en sjöman!” säger de skrytsamt till varandra, för
de var erfarna sjömän. Men så blir lärjungarna likväl förskräck-
ta, ja, de grips av panik och ropar: ”Var är nu Jesus någonstans?”
”Jo, han ligger och sover i båten!” Och så rusar de fram till Jesus,
skakar honom så att han vaknar och ropar: ”Herre, hjälp oss! Vi
går under!” Och då ser jag hur Jesus reser sig rakt upp i stormen.
Det är som om stormen vill rycka bort honom. Men han räcker ut
handen och ropar befallande, ja majestätiskt, ut i vågornas vilda
raseri: ”Tig! Var stilla!” Och i samma ögonblick lägger sig vågor-
na och molnen blåser bort! När jag berättade detta för mina små
barn sa min pojke: ”Och så gick stormen sönder!” ”Ja”, sa jag, ”då
gick stormen sönder!” Solen skiner! Och lärjungarna sjunker ner

43