Page 37 - Jesus_vart_enda_hopp_02c

JAG HAR INTE TID!

När man bjuder in folk till mina predikningar: ”Ni måste komma
och lyssna på pastor Busch!”, då blir det vanligaste svaret: ”Jag
har inte tid!”
Det som jag nu ska berätta hände på en kuranstalt, ett slags
konvalescenthem. Vid måltiderna satt jag mitt emot en äldre man
som jag kom bra överens med. ”Han är verkligen en man som
förstår hur man njuter!” tänkte jag flera gånger när jag såg med
vilken glädje han lät sig maten väl smaka, eller när jag såg honom
ta sina sköna promenader i solskenet. Så småningom bekymrade
det mig att våra samtal bara rörde sig om ytliga ting. Du kanske
frågar: ”Är det så farligt? Det spelar väl ingen större roll?!” Glöm
inte att jag är övertygad om att Gud är den stora verkligheten.
Och att det ändrade hela mitt liv när jag insåg att Gud har gjort
något helt fantastiskt: ”Så älskade Gud världen att han utgav sin
enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå
förlorad utan ha evigt liv” (Joh 3:16). Det är fruktansvärt när en
människa bara går förbi denna Guds frälsning. Tydligen förhöll
det sig så med min bordskamrat. Hur skulle det bli för honom när
Gud en gång kallade fram honom inför sig? En middag räckte jag
honom en liten bok som jag hade skrivit en gång i tiden: ”Varså-
god! Det här är en läsvärd bok! Den handlar om upplevelser med
Gud och tar upp det allra viktigaste i våra liv!” Och vad hände?
Mannen avböjde vänligt. Och sedan sa han: ”Nu måste jag ta
igen mig … men kanske jag får tid där hemma.” Och så lade han
boken åt sidan. Jag blev ledsen. Mer tid än här på kuranstalten
skulle mannen aldrig få. Han ville helt enkelt inte ta tid för Gud.
Det är farligt att umgås med Gud på det sättet. Och därför är det
desto viktigare att ta upp detta ämne.

35